Josefin kom förbi mig idag med en ombearbetning av Sarah Kanes "Psykos 4:48". Vi stekte pannkakor och gick igenom några idéer. Jag tror seriöst att den här pjäsen har potential att bli nåt av det bästa jag har gjort. Den är definitivt det mest utstickande. Den är sjuk, äcklig, destruktiv, sorglig, vidrig, tung och galen. Visst ser man det på Kane, hon sitter där med sitt finnurliga leende som om hon levde helt utanför den övriga världen, och att bara hon visste vad som fanns i hennes. Hon måste ha mått så fruktansvärt. Jättehemskt. Jag tror att jag kommer att må dåligt av att göra den. Men jag vill inte växa fast i en viss typ av teater, och jag tror att det här kommer att utveckla mig, så det kan vara värt att ta risken. Och jag och Josse får äntligen chansen att göra vår drömscen med badkaret. Oj vad bra det kommer bli. Och hemskt. Vi får nog ha åldersgräns. Över 13 år, under 60. Folk utanför kategorierna kommer få hjärtslag, eller en ångestattack. Detta kan iofs inte uteslutas från någon publik i övrigt. Hoppas vi får rättigheterna till den bara. Dramaturgen är förvisso död (psykos 4:48 är det sista hon skrev, innan hon hängde sig i sina skosnören på en sjukhustoalett) men det kan vara knepigt med tillstånd i vilket fall. Vi ska kolla det med MAF och söka bidrag och grejer.
Gud. Det här kommer ta knäcken på mig. Det är obehagligt och spännande på samma gång. Jag längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar