jag kom att tänka på det innan. när jag gick förbi kyrkogården vid Gustav adolfs torg och påmindes om några bilder jag sett på min skola, där goth tjejer lutade sig mot gravstenarna och såg deppiga ut. Och jag tänkte, vafan.. tänk när man själv dör. Då vill man ju inte att nåt finnigt emo-par ska stå över ens sten och ta bilder med nån halvdålig kamera till sitt projektarbete. Det är väl förbjudet? Borde vara det i allafall.
Idag gick jag förbi en bruten fågelvinge (det var nog från en duva) på gatan och tänkte att..det var fruktansvärt att det låg en kroppsdel där på gatan som ingen brydde sig om. Vid en cykelväg längre fram tog sig en ung kille fram sakta och metodiskt, sparkandes på en ganska stor bit plast. Då tänkte jag att det är sjukt att ingen bryr sig. Ingen orkar. Det är lättare att sparka faktiskt.
Jag låg i min säng när kvällssolen sakta värmde topparna på husen på min innergård. Det var fantastiskt vackert. Och jag lyssnade på "Åkrar och himmel", svagt, svagt. Och mimade all text. Och jag tänkte. Att jag kommer nog klara mig. One way or another
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar