foggy days

idag tog jag avsked av Sparven, en av de få lysande solstrålar som hållt sig kvar i stan. Vi kramades länge på stationen och jag kände mig tung i bröstet. Som om jag satt fast i en tung kedja, eller en fotboja, länkad till den här stan. Don't take me wrong, jag har ju ändå valt att flytta hemifrån och bo kvar här. Men det känns svårt när alla man älskar bara försvinner bort, ut i världen. Sparven åkte nyss, Li flyttar till Bareclona på onsdag, Pappa är i Portugal, Ida är visserligen hemma från Brasilien,( men hemma för henne är Lillehammer)Jojjo åker snart till Asien och Kalle..ja. Han är väldigt långt borta han med. Jag funderar på om jag ska skaffa lite nya vänner. Eller ett husdjur. Så att jag inte känner mig så ensam. Man måste försöka lysa upp sin egen tillvaro lite, se saker positivt, man har inte roligare än man gör sej blalblablajagvet. Men det regnar ute och jag är förkyld . Den här dagen är väldigt grå. Men jag skissar på en barnpjäs och jag spelar gitarr för fullt och snart kommer Jimmy hit och hälsar på och jag ska bjuda honom på kanelbullar som jag och lillebror ska baka alldeles strax.